How I stoped worrying and started to embrace Chaos

It slowly crept up on me the during the last year after our daughter was born. First with three weeks without being home more then one hour and the only known thing is that we don’t know.

Slowly we got more positive news and the world started looking brighter even in the bleak and rainy autumn we had that winter with a view of the construction site that is Hagastaden. A routine emerged with wandering the hospital when we needed to get away from the machines and just see regular people.

After three weeks we finally where able to go home. First time home for the three of us. Still with a tube for extra nutrition. A couple of days after that weekend we went back to the hospital to get the tube removed. She where able to eat fully bye herself. Normality where there in-between visits to doctors and nurses. The appointments have gone down drastically and now the little one is trying to take her first steps by herself and doing great at daycare.

And along came the curveball that is SARS-COV-2 and we have to wash our hands again like we did those weeks after she was born. Some things got triggered in me again and I started doing some pats of life on auto-pilot.

Even in the chaos we have to be strong, not only for her but for ourselves. Keep tasing our hands, keep changing clothes. What pains me most right now is that my parents haven’t been able to meet her for a long time. I know they want to but they both are risk groups and getting old. Better not to risk something now and have them with us for as long as possible. I don’t want too many more visits to hospitals. I just don’t.

Now she is sleeping soundly without any worries and her mother is at work for another hour. I have some dishes to do and I’m waiting for the washing machine to get done.

Keep calm and carry on. And now David Bowie – Starman came on. It’s high time to get somethings done here at home.

Bussbrand

I går söndag så brann det en buss som var på väg in i klaratunneln. Nu kommer det olika kommentarer bland annat om att biogasen är farlig. Ja det kan den vara. Men det är även diesel, bensin och litium.

I detta fallet så är drivmedlet inte det farliga utan människan bakom ratten. För om man kör yrkestrafik i något fordon som inte är en vanlig personbil så måste man tänka på storleken.

Om man inte tänker på storleken och då många gånger just höjden så händer saker som denna. Redan ute på centralbron finns det skyltar om att tunneln bara är tre meter. Efter högerkurvan finns det stora skyltar om det. Vid trafiksignalerna finns ett mätsystem som varnar om du kommer med ett för högt fordon. Sista hindret är en bastant båge av stål som monterades dit efter att en annan biogasbuss hade kört in i tunneln och blev fast där inne i en hel dag.

Kör man i sitt yrke skall man ha koll på vad man kör och vart man inte kan köra. Kör man dessutom uteslutande i city så vet man om att klaratunneln är låg, samma variant så andra hållet med att bussarna till Viking och Birka inte kan köra ner från centralbron till stadsgårdsleden, händer att någon försöker ibland.

Ja jag är lite trött på att höra om att bussarna är farliga när just bussföraren var farligast.

Fyra månader

Nu blir du fyra månader. Det var en dramatisk start med att jag fick rusa efter barnmorskorna då du inte andades. Några minuter låg du där och blev blåare men läkaren och syrrorna var envisa. Plötsligt så kom allt igång och du började bli mer normal i färgen.

Tre veckor på sjukhus var inget som vi hade planerat men det är sådant som kan hända. Nu har du haft din första förkylning och undrar varför pappa låter illa lite då och då när han hostar.

Är skönt att veta att du är gjort av ett segt virke som envist håller sig kvar. Inte ofta som en nyopererad bebis kommer tillbaka till Neonatalen utan att behöva någon form av forcerad ventilation, det förstod vi på läkaren och syrran som hämtade dig efter operationen. För när vårdpersonal är förvånade över sådant så är det ett riktigt gott tecken.

Nu sitter du gärna och sprattlar i babysittern när pappa diskar och har lite musik igång.

Transport

Vi pratade lite med läkaren och fick veta att tösen tydligen är den friskaste på avdelningen och de väntade någon sjukare bebis. Visst det är kul att hon är stabilast och friskast men jobbigt att ställa in sig på en flytt till ett annat sjukhus. Vi hoppas att det i sådana fall blir SöS.

Jobbigt att inte riktigt veta hur länge vi blir kvar här medan tösen behöver vård. Bara att bita i det sura äpplet nu och förbereda oss.

Två dygn på Neonatalen

Nu har jag och Tammie Spenderat fåra första dygn på samma avdelning som tösen ligger på. Har ett trevligt litet rum med utsikt över Norrbacka och Wennergren Center.

Vi hade tänkt att ta Subway som ligger rätt nära här men de hade stängt idag så vi tog bussen till Solna centrum och sänkte en kebab istället. Nu blir det nog snart ett till besök till tösen.

I tisdags klockan 18:46 så föddes jag. Efter att mamma och pappa kom hit klockan två dagen innan så var jag väldigt envis och ville inte alls lämna tryggheten hos mamma.

Jag var helt utmattad och blev omhändertagen av en massa människor från neonatalen.

Mamma fick några dumma blödningar efter förlossningen så hon fick en mindre operation. När pappa hade varit hos mamma en stund så ringde läkarna från neonatalen och berättade för pappa att jag skulle 1km bort till nya sjukhuset.

Längtar tills att mamma och pappa kommer hit. Kan tänka mig att de saknar mig massor.

Nu har pappa varit här tre gånger och mamma två gånger. Pappa kunde komma medan mamma var kvar på uppvaket. Jag blev väldigt lugn när pappa kom och pratade med mig så barnmorskan som jobbade på natten märkte det.

Det har varit riktigt trevligt att mamma och pappa har kom flera gånger igår. De fick byta min blöja när de kom på kvällen igår och efter det fick jag mat och somnade djupt.

Längtar på att de skall komma igen snart.